Kombination av fiber och plastmatris

Genom att kombinera plaster med fibrer kan vi åstadkomma olika egenskaper. Beroende på typ av plast och typ av fibrer kan vi få fram en mängd olika egenskaper. Vi bollar gärna ideer med våra kunder - om du talar om för oss vad du vill ha för egenskaper i materialet så kan vi med största sannolikhet bygga det åt dig. 

Glasfiber/polyester är en vanligt förekommande kombination när det gäller fiberarmerade plaster.

 

Kolfiber/epoxi är en vanlig kombination för mer extrema plastbaserade kompositer. De specifika

mekaniska egenskaperna är högre än för glasfiber-polyester men kombinationen är

även dyrare och tillämpas vanligtvis då mycket höga krav ställs på styrka och hållfasthet.  Ofta vill man också ha en snygg kolfiber-look i materialet.

 

Fiber som används inom FRP fungerar som armering och kännetecknas av dess låga

densitet samt höga hållfasthet och elasticitetsmodul. Fibrerna finns i en rad

olika sorter där de vanligaste är glasfiber, kolfiber, aramidfiber.

 

Enkelriktade parallella fibrer ihopsatta till en tunn bandliknande fiberband form.

 

En fiber-matta består av antingen huggna eller kontinuerliga fibrer upplagda i ett virvelmönster som pressas till önskad tjocklek. Fibrerna binds ihop antingen mekaniskt eller kemiskt med ett pulver- eller emulsions-bindmedel.

 

Yt-matta av fiber är en tunn matta med syfte att förhindra fibergenomslag genom att ligga som ett skyddande lager mellan annan armering och matris.

 

Vävar består av två eller flera system av fiberbuntar som i konstant vinkel korsar varandra och bildar en tygliknande struktur. Vävningen kan ske genom olika bindningar vilka medför olika egenskaper i hållfasthet, täthet, impregnerbarhet, och draperbarhet.

 

Den vanligaste bindningen är fibrer vävda med 90 graders vinkel i förhållande till varandra. Glasfiber finns i olika kvaliteter. Vanligast är elektroglas (E), höghållfasthetsglas (S), kemikalieresistent glas (C) och dielektrisk glas (D), där egenskaperna anpassas utefter användningsområde.

 

Syftet med en plast/polymer-matris är att binda samman fibrerna och skydda dem. Dessutom är matrisen viktig för att ta upp mekaniska tryckkrafter och fördela dem till fibrerna, matrisens vidhäftningsegenskaper är därför viktig. Härdplaster är högbeständiga mot temperatur och kan inte smältas om efter härdning.

 

Polyester, också kallat esterplaster, är den vanligast förekommande matris inom fiberarmerade plaster och den används främst i kombination med glasfiber.

 

Esterplasters beständighet mot temperaturer är bra och glasomvandlingstemperaturen ligger mellan 40 och 110 grader Celsius, vilket gör den användbar till de flesta konstruktionstyper.


Vill man ha högre brandsäkerhet och material som tål mycket höga temperaturer och/eller inte avger giftiga gaser vid flampunkter finns det brandhämmande polymers att tillgå. 

 

Bland polyestermatrisens positiva egenskaper kan nämnas god beständighet mot syror och baser, elektrisk isoleringsförmåga och en snabb härdning.

 

Epoxiplast är en vanligt förekommande polymermatris som oftast används i kombination med kolfiber, men den kan även ingå i andra kombinationer. Epoxiplast har god beständighet mot kemikalier och temperaturer upp emot 130˚C.

 

Vinylplast används där polyesterns egenskaper inte räcker till. Vinylplaster är jämförbar med epoxiplaster och kännetecknas av god kemikalie-beständighet samt goda mekaniska egenskaper men har en snabbare härdning som inte är beroende av tryck och temperatur, dessutom är härdkrympningen låg. Vinylplaster har mycket goda vidhäftningsegenskaper.

 

BPAB använder sig av olika kombinationer av plaster och fibrer, s.k. FRP. FRP i kombination med sten, trä, termoplastiska material, stål, etc. benämner vi multimateriella produkter. Syftet med multimateriella lösningar är att få fram önskvärda optimala egenskaper för produkterna ifråga.